vi var igår och tände ljus på min och gubbens fammo och faffas grav, vi hade alla barnen med och tänkte ge dem en stämningsfull upplevelse med lite djupa tankar kring döden i mörkret och stillheten. Det blev visst till en hel del spring och bus där det mesta samtalen kretsade kring zombies och om det faktiskt fanns döda på gravgården eller bara människor som tycker om att tända ljus.
Min lilla gosse har nu åter blivit ett snäpp större, 7 ljus fick vi plocka upp och blåsa ut på kakan denna gång. Vi hade vuxen kalas på söndagen och kalasade loss, sedan tog vi några dagars paus och körde ett kompiskalas på tisdagen med vår goda faster Maja som lektant, roligt så bara den hade de och efter 1,5 timme fullt ös med russinlek, paketlek, mete och kaka förståss så var alla helt slut, mest kanske jag!
Nu börjar det vara slut kalasat och det värsta kaoset har lagt sej men jisses vad det är mycket att städa efter åt. Jag har petat spindelnät (spindelmannen inspirerat kompiskalas) och plockat godispapper i en vecka nästan nu. Slängde sista tårtbiten i roskis idag så nu e de slut.
Men icke saa nicke e de slut med födelsedagar, min kära mor fyller idag, ”jamåhonleva, jaaaamåhonleva” med som tur är ska vi ut och äta och sen blir det bio så sådana kalas kan jag ha hur många som helst!
Då landade vi en 12 tiden finsk tid, 1 lokaltid och jisses vad varmt och fuktigt de var!! Jag min vana trogen väl påklädd med vinterskor och min kära syster hade långkaliser på sitt yrväder så vi var verkligen inte förberedda på värmen mitt i natten då det faktiskt var svalt egentligen.
Vi sprang vi omkring en stund och sökte varifrån taxin skulle fara till hotellet men när vi gick ut och kollade kunde vi inte låta bli att bara stå och stirra, palmer FINNS på riktigt! 
Som min kära make sade då och vi upprepade hela resan det nu som då hur ”surrealistisk” all är!
Efter att mister svåger hade vandrat säkert en par kilometer och frågat alla (tacka gudarna för att någon kunde tänka och ta sig fram för vi stirrade bara på palmerna) hittade vi fram till den disk de skulle hämta oss från och vi for iväg på en iskall becksvart taxiresa 50km till hotellet. Vi checkade in och bums i säng.
Vi startade vår resa från Bennäs station på torsdagen, alla väskor var packade och vägda. Vi packade in oss på tåget till Tammefors, hade en super familjekupé och restaurangvagn som nästa vagn + lekavdeling ovanpå. Allt väl så långt men när vi kom fram till Tammerfors spillde det ner regn och var iskallt, man kunde inte föreställa sig att om några timmar kommer vi vara i 30 graders värme. Vi gick och tittade efter bussen till flygfältet och till vår bestörtning gick den sista för ca 5 minuter sen. Ingen panik, mest allmän yrsel och uppjagade barn ännu så svågern gick ut i regnet och försökte skaffa en taxi men vi var 8 personer + två bilstolar så vi beställde en större taxi och väntade och väntade och väntade, tillsist kunde vi inte vänta mer så vi försökte ta en liten taxi och när vi hade satt i 2 väskor i den dök den stora taxin upp. Som tur vad behövde vi ändå 2 bilar så iväg i ilfart för att hinna då vi nu var väldigt sena. Lång historia kort hann vi ändå hyfsat bra och fick inceckat allt som det skulle och fick pusta ut på flyget.
Jag kommer att dela inläggen enligt dagar så ska vi se hur bra minnet är.
Fick just laddat bilderna ur kameran så en liten fotoshow ska vi ha och se hur mycket gossarna har kommit ihåg av resan, då ibland har de så svårt att greppa hur man berättar om något som varit så stort för dem.
Det kommer nog nu som då ett minne som poppar upp och man ser på dem att de minns det som om de var där just då och det känns precis som det gjorde där då och nu, de kan bara inte vänta utan måste berätta genast!
Nu har tagit mej i kragen och tadaaa!! ett helt nytt utseende och nu ny energi ska vi hoppas!
Detta är ännu på utvecklingsstadiet men sakta och halvsäkert ska väll vi bli bekanta nya bloggen och jag.
Den stora händelsen som gjorde att jag bestämde mej att ta tag i bloggandet igen var vår första resa med alla barn till Mallorca för en par veckor sedan.
Förståss när jag kommer på något så kan det ju inte vara enkelt, så jag måste ju först göra en ny layout på bloggen och komma underfund med hur det fungerar och hur en hel del annat ska lösas som inte jag rett ut på 3 år ungefär men nu fick det sig en lösning så då kan jag äntligen blogga om resan.
Jag har nu bloggpaus, måste fixa livet lite….
Gäsp, sitter nu med en kaffekopp och små ögon framför datorn och läser igenom allt jag missat i bloggvärlden och blir inspirerad av bara tusan. Har haft lite datorpaus då livet som hemmamamma fort blir att sitta framför datorn varje ledig sekund, då blir tankesystemet fort för trångsynt så en paus gör gott. Barnen har nu i sakta mak vaknat en efter en och smygit sig opp för lite mys på morgonen. Nu börjar de sakta påpeka att vi har ju inte fått något moronmål med risk för att mamma stänger av bolibompa som har fått gå en stund nu på morgonen.
Vi utmanade marknadsvädret igår och gick ett varv i småregnet igår och pappa fick sin vedbag, barnen fick välja var sin leksak och mamma fick sin meterslakris!
Vi hade lillebror vid min syster så efteråt for vi dit på kaffe och så kom mommo dit oxå så det blev en mysig pratstund medan vi suckade över det småregn som blev till snöstorm medan vi drack vårt kaffe.
Det stora samtalsämnet är nu att vi bestämt dopdatum till 29.4 och som vanligt i vår familj har vi inte enats om ett namn ännu. Vi har nu deadline redan efter denna helg eftersom vår Scottlandsresa närmar sig med stormsteg och vi ska ju ha pass åt lillebror så namn måste vi ha. Många förslag har vi så nog ska det lösa sig.
Nu dax för morgonmål!
Då blev man ett år äldre igen en gång. Jag slutar aldrig förundras över hur det för varje kalas är lika kul att bli firad, ja det är sant, jag tycker om kalas fast det tiden innan jag avskyr, att städa, baka och allt det där men när allt är fint och färdigt då man sitter och bara väntar på gästerna som alltid är de samma släktingarna och vännerna ska komma, då blir det så där mysigt, då startar man kafekokaren som går varm resten av dagen. Det är ju så kul att träffa alla och bara sitta och prata och ha det mysigt tillsammans, sedan när allt är över är det oxå skönt att bara slänga sig ner i soffan och pusta ut. Någon slags lättnad känner jag då oxå då det är en stund till nästa gång.
Fick lite blommor som var så vackra
Så var det ju förståss kakaaaa!
